06 nov Familjen Eliasson

För många familjer börjar berättelsen om Ronald McDonald Hus strax efter en förlossning, men för mamma Nathalie tog den fart redan innan sonen Theo föddes – och sträcker sig in i nutid. ”Vi har alltid fått ett varmt välkomnande när vi har kommit tillbaka”, säger Nathalie.

Det är senhöst och nästan alla brandgula löv har fallit till marken när gravida Nathalie Eliasson får en dålig magkänsla. Hon berättar för sin barnmorska att något inte stämmer.

– På NÄL ser man att jag har otroligt mycket fostervatten. Trots att jag bara skulle ha en bebis kunde jag lätt ha haft tre ungar där inne, jag var enorm och fick till slut inte plats bakom ratten i bilen. Jag skickas till Göteborg den 14 november 2007 och får flytta in på Ronald McDonald Hus. Där blir jag kvar i flera månader, berättar Nathalie.

En magnet- och skiktröntgen visar att Theo kommer att födas med esofagusatresi long gap, vilket innebär att matstrupen och magsäcken saknar förbindelse. Det är anledningen till att mamma Nathalie har så mycket fostervatten, Theo kan inte svälja det.

Mamma Nathalie gör sig hemmastadd på Huset medan hon väntar på att Theo ska födas. Tre veckor senare blir hon igångsatt. Efter ett akut kejsarsnitt får Nathalie ha sin bebis på bröstet i en timme, innan Theo rullas in till en vårdavdelning. Han får en sond i näsan och kopplas till en kompressor som ska ta hand om salivet som inte har någonstans att ta vägen i Theos hals.

Ett halvår på Huset – sjukhusbesök, bebisgos och högtider

I de flesta fallen av esofagusatresi är avståndet mellan strupe och magsäck så pass kort att det kan åtgärdas inom tre dygn efter förlossning. I Theos fall är glappet så stort att han behöver växa till sig i flera månader innan operationen kan göras. Nathalie flyttar därför från ett mindre rum på Huset till vindslägenheten, som blir hennes bas under det kommande halvåret.

– Under dagtid fick Theo vara hos mig och det kändes nästan normalt. Jag kunde gosa med min bebis, bada honom och han kunde sitta i sin babysitter. Släkt och vänner kom och hälsade på. Vi lyckades pricka in varje högtid under vår tid på Huset. Jag kommer ihåg att det var volontärer som kom med mat och julklappar på julafton, och Theo fick en stor nalle trots att han bara var några veckor gammal. Det var jättefint, säger Nathalie.

– Att vara på Huset är som att leva i en bubbla, världen utanför existerar inte på samma sätt. Då är man glad för varje positiv sak som händer. Relationerna man skapar där känns också speciella. Jag har fortfarande sporadisk kontakt med två av familjerna som vi träffade.

”Varit på Huset otroligt många gånger”

Den stora operationen, där Theos matstrupe och magsäck ska kopplas ihop, genomförs med framgång i maj 2008. Men många som föds med Theos form av esofagusatresi har vissa besvär resten av livet. Det kan handla om problem att svälja, infektioner orsakade av vätska som läcker ner i luftstrupen och reflux som ger smärta och påverkar aptiten. Theo har följts av samma team av läkare under hela sitt 18-åriga liv.

– Jag och Theo har varit i Göteborg och på Huset så otroligt många gånger sedan 2007. Vi har åkt ambulans ner alla gånger han har satt något i halsen. De senaste åren har det dock glesats ut, den senaste gången det blev så akut var för fyra år sedan, säger Nathalie.

Theo: ”Kul att höra mammas historier”

I dag fungerar vardagen för mamma och son bra. Theo äter det han känner att han klarar av och är sugen på. Duon har fortfarande kontakt med dietister, läkare och kirurger som ger stöd och råd. Theo går industriprogrammet på gymnasiet i Åmål och hoppas på en praktikplats inom svetsning.

När Nathalie berättar om tiden före hans födsel och allt som hände under hans första år i livet, sitter Theo bredvid sin mamma i soffan och lyssnar.

– Jag har varit och hälsat på hos Ronald McDonald Hus när vi ändå har varit i Göteborg, men det är mest mamma som minns hur det var att bo där. Det är kul att höra hennes historier, säger Theo.