”Jag har verkligen tyckt om att vara volontär”

Genom en ren tillfällighet fick Christine Kaestner höra talas om Ronald McDonald Hus och dess volontärverksamhet. I nästan fem år har hon nu varit en hjälpande hand som underlättat för familjerna som bor på Huset.

Christine Kaestner kommer ursprungligen från Tyskland, men kom till Sverige för sju år sedan. Hennes man arbetar på ett stort rederi och de har bland annat bott i Taiwan, Japan och Schweiz under årens lopp innan de landade i Göteborg.

Christine har alltid engagerat sig socialt på något sätt, och när hon kom hit ville hon ha något att sysselsätta sig med. Hon har bland annat engagerat sig i Tyska kyrkan och hjälpt till på konserter, sjungit i International Ladies Choir och varit en av ungefär 20–25 volontärer på Ronald McDonald Hus.

– Det är väldigt trivsamt att vara volontär på Ronald McDonald Hus. Det är en fin atmosfär och medarbetarna och de andra volontärerna är väldigt trevliga och öppna. Jag har verkligen tyckt om att komma dit, säger Christine.

Ett volontärpass är ofta tre timmar långt och ligger klockan 9–12. Först börjar morgonrundan då köken ska gås igenom och volontärerna ser till att det är rent och plockar i ordning. Ibland behöver det även plockas i ordning i lekrum eller andra delade utrymmen. Varje vecka finns det en planering med kommande uppgifter för volontärerna och man kan välja de man tycker om. Man bokar själv in sitt schema och kan lätt styra över när man kan vara med.

­– Det är väldigt bra att man kan bestämma själv när man vill komma. Och kan man inte någon vecka behöver man inte ha dåligt samvete.

Ibland är det husmiddagar och då kan passen bli längre och ligga på kvällen.

– Då har jag hjälpt till att servera och duka. Jag har bäst tyckt om midsommarluncherna och julborden. För mig som tyska har det varit kul att se hur det går till i Sverige. Varje pass fikar vi också. Det förstod jag inte alls i början, men nu uppskattar jag det.

I nästan fem år har Christine kommit till Huset nästan varje vecka. Ofta har det varit ganska lugnt i Huset då eftersom många av familjerna som bor där är på sjukhuset på förmiddagen.

– Men ibland är det full rulle och då har jag kanske bytt något ord med någon från en familj i köket, men jag har egentligen inte haft så mycket kontakt med de som bor där. Däremot jobbar man alltid tillsammans med en annan volontär och lär känna varandra om man ofta jobbar ihop. Det har varit väldigt trevligt.

Ronald McDonald Hus fick hon vetskap om genom en ren tillfällighet. Hon och hennes man var bjudna till vänner i Dalsland. Där träffade hon en svensk kvinna som hade en kollega som bott på Huset och som visste att de hade behov av frivilliga. Christine googlade, mejlade och började sedan volontärarbeta.

– Ärligt talat hade jag inte hört talas om Ronald McDonald Hus innan, men jag visste att jag ville göra något meningsfullt och vara i ett svenskt sammanhang. Det har varit fint att få en inblick i Huset och vara med och bidra.

Snart går flyttlasset tillbaka till Tyskland igen där de tre vuxna barnen och ett barnbarn väntar. Den fina stämningen i Huset kommer Christine att sakna.

– Även om jag inte direkt kommit i kontakt med familjerna märker man att de är tacksamma och uppskattar det vi gör. Jag rekommenderar starkt att vara volontär på Ronald McDonald Hus ­– man kan verkligen göra skillnad.