Genom åren har många familjer fått fira jul på Ronald McDonald Hus. Familjen Enskär från Knivsta är en av dem och har faktiskt tillbringat julen där två gånger. För en stund kunde de få pusta ut och snudda vid en normal tillvaro.

I år blir det nog en annorlunda jul för de flesta, men för familjen Enskär blev julen inte riktigt som de tänkt sig förra året heller. Och det tycktes också som att deras historia från 2011 upprepade sig.

Under hösten 2011 föddes Alexandras och Henriks första barn, sonen Pelle. Redan i vecka 30 tittade han ut och livet började med en lång sjukhusvistelse. Efter ungefär tio veckor blev Pelle akut sjuk och fick ett hjärtstillestånd. Dagen före Lucia skickades familjen ner till Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg med helikopter. Pelle hamnade på intensivvårdsavdelningen och Alexandra och Henrik fick ett rum på Huset. Pelle sattes upp på väntelistan för en hjärttransplantation och under tiden blev det jul.

 – Jag minns inte så mycket från julen 2011, vi var mest på sjukhuset. Men vi kände inte alls till Ronald McDonald Hus innan och blev helt chockade när vi kom dit. Vi tyckte att det var helt fantastiskt. Det är en sådan trygghet att kunna vara så nära sjukhuset. Jag kunde gå upp till Pelle mitt i natten om jag ville, säger Alexandra.

Plötsligt återhämtade sig Pelle och i månadsskiftet januari/februari fick familjen åka hem. I dag lever Pelle som vilken nioåring som helst.

I april 2019 föddes familjens andra barn, dottern Elsa. Även hon kom tidigt – redan i vecka 29. Under sommaren noterade föräldrarna att hennes andning var ansträngd. De sökte sig till sjukvården där det upptäcktes att hon har en hjärtsjukdom som leder till hjärtsvikt. Elsa blev inlagd på Akademiska sjukhuset i Uppsala för att påbörja medicinering. I september förvärrades hennes tillstånd och familjen flögs återigen till Göteborg för intensivvård.

– Vi hoppades så att vi skulle få ett rum på Huset – och det fick vi. Pelle fick stanna kvar hemma och bo med sin mormor så att han kunde fortsätta att gå i skolan.

Under hösten låg Elsa på intensiven, länge i respirator. Eftersom hon inte lyckades ta sig ur respiratorn blev lösningen att hon kopplades upp till ett mekaniskt hjälphjärta som skötte cirkulationen och även hon sattes upp på väntelistan för transplantation. Och så kom julen, ännu en gång.

– När man tillbringar så mycket tid på sjukhus med kontroller och stress och oro blir det nästan som att komma hem när man kommer till Ronald. Oron upphör såklart inte, men det går ändå att pusta ut en stund.

Under hela hösten hade Pelle varit 50 mil ifrån resten av familjen. Han kom ner till Göteborg på loven och några helger och gjorde även det under jullovet. Elsa hade fått komma från intensiven till en vanlig vårdavdelning vilket gjorde att läget kändes lite lugnare än vanligt.

– Vi hade längtat så efter Pelle och kunde nu vara samlade alla tre. Det betydde så mycket. Under julen kom tomten med paket till barnen och det var adventsfikor och jullunch. Barnen fick bygga pepparkakshus och på julaftons förmiddag spelade ett band jullåtar. Allt var så fint ordnat.

Även mor- och farföräldrarna kom på besök med kylboxar fulla med julmat och julklappar till barnen. I mellandagarna kom Pelles och Elsas kusiner med sin familj på besök.

– Pelle var så stolt över att få visa upp Huset, som han är superimponerad av. Han har många fina minnen därifrån, inte minst alla lekrum.

Runt årsskiftet märkte man en försiktig förbättring av Elsas hjärta, men det var inte fråga om några stora förändringar. I 111 dagar hade Elsa sin hjärtpump och i 88 dagar hann hon stå på transplantationslistan innan hon, precis som Pelle, plötsligt började må bättre. I mitten på januari kunde hjälphjärtat opereras bort och sedan dess klarar hon sig bra med enbart mediciner. I februari i år fick familjen åka hem till Knivsta efter fem månader på Huset.

– Det jag tar med mig från Ronald är samhörigheten som man känner med de andra familjerna. Alla förstår varandra även om man inte pratar med alla. Alla håller tummarna för de andra familjerna och gläds åt när någon får åka hem. Personalen på Huset gör ett fantastiskt jobb, och det gör en enorm skillnad för familjer som går igenom den jobbigaste tiden i sina liv, säger Alexandra.